Teknik för olika avloppslösningar

Slamavskiljaren utgör endast en förbehandling av avloppsvattnet där de grövre partiklarna får sedimenteras i olika kammare innan avloppsvattnet förs vidare till efterföljande rening. Den vanligaste typen av slamavskiljare är trekammarbrunnen. Numera finns det även slamavskiljare som är utformade på andra sätt, men med motsvarande funktion.

För att slamavskiljaren ska fungera väl är det viktigt att slamtömningen sker tillräckligt ofta. Ett sätt att kontrollerar detta i en trekammarbrunn är att det inte ska finns något flytslam i sista kammaren.

På grund av risk för eventuell slamflykt från slamavskiljaren är det idag krav på att ha ett t-rör monterat. Om slam passerar slamavskiljaren riskerar detta att äventyra funktionen hos den efterföljande reningen.

Efter att avloppsvattnet genomgått en slamavskiljande process kan det ledas vidare till själva reningsfunktionen. En infiltrationsanläggning är ett sådant exempel.

Infiltration är en markbaserad reningsteknik där avloppsvattnet får rinna igenom det naturliga jordlagret. I anläggningen fördelas avloppsvattnet genom spridningsledningar som ligger i ett lager av singel eller makadam (spridningslager). När avloppsvattnet sedan når det naturliga jordlagret genomgår det en rening som utgörs av biologiska och kemiska processer innan det slutligen når grundvattnet.

Det är mycket viktigt att spridningslagret ligger på tillräckligt avstånd från grundvatten och berg för att undvika kontaminering. Om grundvattenytan är hög kan det vara möjligt att göra infiltrationen upphöjd.

Infiltration är en beprövad behandlingsmetod av avloppsvatten, avgörande för dess funktion är dock anläggningens luftningsrör. Bakterierna som utgör den biologiska reningsfunktionen behöver syre för att bryta ner patogena (sjukdomsalstrande) mikroorganismer.

Det är viktigt att tänka på att infiltration av avloppsvatten endast kan fungera i genomsläppliga och väldränerade jordlager. Innehåller marken lera, hårt packat material, stora stenar eller annat grovt material är platsen inte lämplig för infiltration. Detta går att undersöka med hjälp av en siktanalys eller ett perkolationsprov.

Om marken på din fastighet inte är lämplig för infiltration eller om infiltration av avloppsvatten inte är önskvärt på grund av många dricksvattentäkter i området, kan markbädd vara en alternativ lösning.

En markbädd fungerar som en infiltrationsanläggning, men reningen sker i särskild markbäddssand istället för i markens naturliga jordlager. Även här är luftningsrör avgörande för reningsfunktionen. Under sandlagret läggs ett dräneringslager där vattnet samlas upp och leds ut via en inspektionsbrunn till exempelvis ett dike eller dräneringssystem.

En markyta på normalt 30 m2 per hushåll åtgår för markbädden beroende på markförhållanden och eventuella försiktighetsmått. På grund av att markbädden normalt ligger på omkring 1,5 meter ned i marken kan det ibland vara svårt att få självfall till anläggningen. Vanligt är därför att markbädden läggs upphöjt och pumpning sker.

Om WC är anslutet till avloppsanläggningen kan det hända att markbädden inte klarar av reningskraven för fosfor. Då kan markbädden behöva kombineras med någon teknik som gör att markbädden fosforavlastas. Läs mer om detta nedan. Har man ett urinseparerande avloppssystem uppnås reningskraven vad gäller fosfor.

Inneslutna kompaktfilter eller biomoduler är prefabricerade anordningar där en biologisk rening sker på en veckad geotextil eller annat bärarmaterial (ofta plast eller mineralull). Dessa placeras sedan i markbädden eller infiltrationen.

I kompaktfilter eller biomoduler sker nedbrytning av organiskt material och minskning av smittämnen, enligt samma princip som i en markbädd eller infiltration. Det finns flera olika fabrikat på marknaden med olika bärarmaterial och konstruktion.

Fördelarna med kompaktfiler och biomoduler är att de kan minska bäddarnas yta, vilket är en fördel i de fall där det är ont om plats på tomten. Dessa anläggningar består dessutom inte av några rörliga delar och kräver därför inte tillgång till el. Nackdelarna är att kompaktfilter och biomoduler i allmänhet är något sämre på att rena avloppsvattnet från fosfor.

Ett minireningsverk är en kompakt förtillverkad produkt som i princip har samma reningsteknik som större kommunala reningsverk – en systemlösning med sedimentering, biologisk rening och kemisk fällning.

Idag finns det ett stort antal producenter och produkter ute på marknaden. Sedan 1 juli 2013 ska de flesta minireningsverk vara CE-märkta. Det innebär bland annat att produkten ska ha en prestandadeklaration som visar hur bra verket renar avloppsvatten från exempelvis BOD, fosfor och kväve.

Minireningsverk uppnår ofta hög reningsgrad av organiskt material och fosfor, och i olika utsträckning av kväve, vilket gör att de går bra att använda både vid normal och hög skyddsnivå med avseende på miljöskydd. Reningen av smittoämnen är däremot mer osäker och det kan ibland behövas en efterbehandling uppnå ett tillräckligt bra hälsoskydd.

Storlek, kostnad och utseende kan varierad mycket från produkt till produkt. Gemensamt är att de i hög grad är automatiserade när det gäller kemfällning, pumpning och luftning av den biologiska reningen. Detta innebär också att de ofta är känsliga för driftstörningar.

För att bibehålla en god reningsfunktion krävs kontinuerlig tillsyn och underhåll. Servicen av anläggningen ska ske enligt tillverkarens instruktioner och skötas av sakkunnig. Lämpligen sköts detta genom att serviceavtal upprättas av dig som sökande.

Fosforfilter kan fungera som ett kompletterande och avslutande reningssteg för att uppnå hög skyddsnivå efter exempelvis en tät markbädd. Fosforfiltret består av ett material som kan binda till sig fosforn och kallas därför ibland för fosforfälla.

De krav som vi på miljöenheten idag ställer på fosforfällorna är att:

• Brunnen ska vara utformad så att filterkassett/ storsäck passar i den
• Filtermaterialet ska vara utprovat i tester som visar att det avskiljer tillräckligt med fosfor.
• Materialet i fosforfiltret måste bytas ut med jämna mellan rum då den förlorar sin bindande effekt när den är mättat. I Vingåkers kommun ska fosforfiltret bytas ut vartannat år om det är ett permanent boende och var tredje år om det är ett fritidsboende.
• Fosforfällan ska placeras i närheten av farbar väg, maximalt 5 m, för att kommunens entreprenör ska kunna komma åt den. Eftersom tömningen kommer att ske med kran ska det heller inte vara några träd i vägen.
• I allmänhet används kalkbaserade filtermaterial. Tanken är att detta material sedan ska kunna återföras till åkermark. Har du egen åkermark att sprida filtermaterialet på kan undantag från kommunens tömning sökas.

Kemisk fällning är ett annat sätt att komplettera avloppsanläggningens rening av fosfor.

Fällningskemikalierna doseras till slamavskiljaren där utfällningen av fosforn sker innan vattnet leds vidare till reningsanläggningen. Olika tekniker för detta finns.

Detta är ett effektivt sätt att snabbt uppgradera en befintlig och fungerande anläggning. Viktigt att ha med sig är att kemfällning ökar mängden slam. Detta kan innebära ett behov av mer frekvent tömning och/eller att volymen på slamavskiljaren måste utökas.

Denna teknik kräver elinstallationer för kemfällning och styrning. Tekniken kräver även att sakkunnig installerar och driftoptimerar anläggningen. Vidare ska servicen av anläggningen ske enligt tillverkarens instruktioner och skötas av sakkunnig.

I vårt avloppsvatten finns stora mängder näringsämnen. Istället för att släppa ut denna näring till våra sjöar och vattendrag, där den orsakar problem som övergödning, kan vi istället återföra näringen till jordbruksmark. Där får näringen istället göra nytta som viktigt gödningsmedel. På så sätt skapar vi kretslopp.

Till allra största del finns näringen i avloppsvattnet i klosettvattendelen – det vill säga i vårt kiss och bajs. För att få en kretsloppsanpassad avloppslösning behöver man alltså sortera ut toalettvattnet eller urindelen ifrån det övriga avloppsvattnet från hushållet (bad-, disk- och tvättvatten). Detta kan exempelvis göras genom installation av snålspolande WC till sluten tank, genom en urinsorterande vattentoalett eller genom en torr toalettlösning (till exempel mulltoa). Avloppsvattnet från bad, disk och tvätt ska då renas i en enskild, mindre avloppsanläggning, vanligen bestående av en slamavskiljare med efterföljande rening i en infiltration eller markbädd.

Torra toalettlösningar

Idag finns det många alternativ till torra toalettlösningar, till exempel multrum, mulltoalett, utedass och förbränningstoaletter. För torra toalettlösningar krävs inget tillstånd från kommunen, däremot behöver du skicka in an anmälan innan installation.

Sluten tank

Ett sätt att möjliggöra för kretslopp är att ansluta WC-avloppet till en sluten tank, det vill säga separerat från bad-, disk- och tvättvattnet. En förutsättning för att få tillstånd till sluten tank är att man har en mycket snålspolande toalett, där vattenåtgången per spolning är < 1 L. Med en mycket snålspolande toalett ska det räcka med tömning av tanken 1 gång/år, det vill säga inte mer än för en vanlig slamavskiljare.

Med vanlig toalett blir däremot vattenåtgången så stor att den slutna tanken måste tömmas mycket ofta, vilket leder till många onödiga transporter. Detta blir dyrt både för fastighetsägaren och för miljön, därför godkänns slutna tankar med konventionell WC inte av miljökontoret.

Urinseparering

Ett annat sätt att möjliggöra kretslopp av näringsämnen är att sortera ut urin från avloppsvattnet. Urin är den avloppsfraktion som innehåller störst del av näringsämnen och är dessutom en mycket ”ren” produkt, någorlunda fri från bakterier med mera. De vattenspolande urinsorterande toaletterna skiljer sig från vanliga toaletter genom att de har två uppsamlingsskålar, en främre skål för urin och en bakre för fekalier. Urinblandningen (urin + spolvatten) leds från toaletten via ett enskilt ledningssystem till en uppsamlingstank. Det övriga avloppsvattnet tas omhand i en vanlig avloppsanläggning.

Tömning av urintank

I dagsläget finns ingen kommunal tömning av urintankar i Vingåker. Vill du ändå installera en urinseparerande toalett går det bra om du själv har möjlighet att tömma och ta omhand urinet på ett godtagbart sätt. Du behöver då ha tillräckliga arealer med brukad mark att sprida urinet på.