Principen för ett minireningsverk är att reningen, sker i ett slutet system. Vissa reningsverk kräver en separat slamavskiljare medan andra inte gör det. Minireningsverk kan användas för att behandla blandat avloppsvatten. Tekniken som används för rening är i princip densamma som i större kommunala reningsverk, det vill säga sedimentering, biologisk rening och kemisk fällning.

Minireningsverk kan reducera framförallt fosfor och organiskt material och i olika grad även kväve. Reningen av smittämnen (bakterier mm) är mer osäker. Slammet kan transporteras iväg av den kommunala slamtömningen eller behandlas lokalt. Det finns två typer av system, dels med traditionell genomströmning av vattnet, dels SBR-tekniken som innebär en satsvis biologisk rening.

Minireningsverk är ofta känsliga för driftstörningar i till exempel el- och kemikalieförsörjning och för att minireningsverken ska fungera krävs mycket tillsyn och underhåll. Servicen av anläggningen ska ske enligt tillverkarens instruktioner och skötas av sakkunnig. Även provtagningskrav kan ställas. Lämpligen sköts detta genom att serviceavtal upprättas av dig som sökande.

För att minimera risken att orenat avloppsvatten går ut vid driftstörning kräver Miljökontoret dessutom något efterpoleringssteg efter de flesta minireningsverk. På så sätt får man även en bättre rening av bakterier och virus. En efterpolering kan vara en mindre markbädd eller infiltration.
Minireningsverken varierar mycket i storlek, kostnad och utseende. Gemensamt är att de i hög grad är automatiserade när det gäller kemfällning, pumpning och luftning av den biologiska reningen.

Ska ett reningsverk väljas ska det ha genomgått ett opartiskt långtidstest under fältmässiga förhållanden och testresultat ska finnas.